Igår fyllde Isabelles pappa (min svärson) år. Min dotter hade ordnat ett surpriseparty för honom. En av överraskningarna, förutom hans kompisar, var att svärmor också befann sig på kalaset... min dotter är modig. Eller bara vänlig. För att bjuda in en sextioplusmamma -och därtill pratglad- tillsammans med sina vänner kan tyckas riskabelt.
Det kan bli kollisionskurs direkt -eller som denna härliga födelsedagsfest, bli till fantastiska samtal.
Min svärsons vänner deltog i svärmoderns olika samtalssvängar på det artigaste sätt. Och visade intresse (i alla fall som det verkade) för både sextiotalsliv och teknikovilja.
En av dem hade till och med köpt med sig majskrokar (som lillan gillar) och ekobarnmat.
Och när sen dessa manliga vänner deltog i mitt barnbarns kvällsmål med gott mod och stort intresse, ja, då kan väl ingen svärmor i världen annat än tycka att svärsonen har en fantastisk vänkrets.
Faktum är att lilla Isabelle såg ut att tycka likadant.
Hon tronade halva (om inte hela) kvällen i sin barnstol omgiven av pappas släkt och vänner.
"Ja, jag märkte knappt av henne", sa min dotter när vi pratade dagen efter. "Inte så konstigt",svarade jag, "med sådana vänner. De gjorde ju kalaset till en trevlig tillställning -även för lillan".
En kväll värdig en sexmånadersprinsessa, fast det var pappa som egentligen skulle varit i högsätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar