Mycket artighetsfraser kan vi vuxna lägga oss till med. Om vi så önskar. Idag var jag på S:t Gertruds julmarknad med min dotter och dotterdotter. Lyckligvis är den lilla för liten att förstå allt som sker när hennes mormor är närvarande. Efter att beskådat alla fina julmarknadsstånd vände mormor blicken mot glöggståndet. Väl framme för att beställa drycken förkunnade le chef med fransk brytning att här fanns inte glögg utan Vine de Chaud. "Glögg är för sött.", förklarade han och vi höll med.
Mormor som gärna talar andra språk, helst med händerna och egen brytning, beställde på franskt manér varvid dottern, som studerat franska, hjälpte sin mamma med det hövliga: Sil vous plais!
Vilket hon kanske ångrade direkt när hennes mor, upphaussad av ännu mer kunskap i fransk konversation, upptäckte lussebullarna och frågade mäster av bakverken om de då heter; Bulle de Lusse.
Den spontane och charmige ståndsägaren svarade: "No, men hädanefter ska jag kalla bakverken för Bulle de Luciè.". Och så blev det till den alltmer växande kund-publikens stora förtjusning.
En annan spontan och charmig varelse är mitt tvåårsbarnbarn. Han brukar, på grund av avståndet, prata med sin farmor och farfar i telefon ett par gånger i veckan -om intresse finns från den lille.
Häromdagen när farfars längtan efter honom blev för stor slog han en signal till Stockholm. Sonen som svarat i telefon frågade efter en pratstund med sin far om barnbarnet ville prata med farfar. "Nej, tack!", blev svaret. Detta förbluffande raka, artiga avböjande fick hans farfar att häpet brista ut i skratt.
Förmodligen har han nyss lärt sig att tacka ja och nej till det som serveras, och som det lilla barn han är går det ju att omsätta till andra företeelser i livet.
Så ett gott råd inför julen är att ta en "Bulle de Luciè" och säg sen artigt "Nej, tack!" till alla helgens måsten. Kanske blir marmor en spontanare och charmigare julfirare på köpet. Om jag får be! Sil vous plais!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar