Paket eller böter...

Det blev bråttom häromdagen till sonsonens dagis. Så bråttom att pappa och Ludde inte hann öppna adventsluckepaketet för dagen utan de kom överens om att göra det efter skolans slut. Mitt lilla barnbarn accepterade detta skeende i morgonstunden och traskade iväg med sin pappa till förskolan. Fast (och så bra tycker farmor) vid avskedet var han lite tveksam och det icke öppnade paketet kom i dagen. På frågan om allt var bra svarade han sin pappa: "Öppna paket sen?". Varpå min son, som är stabil av sin natur, lugnande svarade och förklarade, att det skulle han få göra när pappa kom och hämtade.
Då sken den lille upp och gick i vanlig ordning glad och nöjd in till sin dagisdag.
Javisst, hans farmor har legat vaken ett par nätter och spelat upp detta scenario, sett ett oöppnat paket och ett väntande barnbarn och tänkt ut olika graderingar av den lilles förväntningar och förmåga att vänta.
Fast farmor vet att han har de bästa och klokaste föräldrar, och att allt gick bra.
Annat var det med den egna sonen som en morgon på väg till sitt dagis fick se att hans mamma hade en parkeringsbot på bilen. I brådskan hann detta inte pratas (vilket inte var så bra) igenom utan min son traskade in till sitt dagisliv med en fråga som inte fått sitt svar: "Min mamma fick böter på bilen, vad är det?".Varpå en dagisfröken gav svaret och att man minsann kan hamna i fängelse för parkeringsböter.
En hel dag gick min lille pojke och var ängslig över att hans mamma inte skulle dyka upp.
När jag väl kom pratade vi om händelsen och han fick förklarat att parkeringsböter inte ger fängelse, vilket denna frökens egendomliga dagispedagogik fått honom att tro.
Så mitt barnbarns väntan på att öppna paket är intet mot hans pappas väntan på en eventuellt ofängslad mamma.

Det var en sådan här bil som tog oss till dagis och jobb...

för cirka 30 år sedan.

Bild: Googlad