barnbarnslivet

puh! nu är jag rent svett. jag ska börja skriva om mitt barnbarnsliv -på bloggviset- och har i alla fall kommit så här långt nu.
när jag lärde mig datortekniken för snart tjugo år sedan brukade jag ha en rad av familjemedlemmar stående bakom ryggen på mig för att få hjälp.
Alla (ska nog ha stora bokstäver vid radbörjan ändå) hade olika anvisningar om hur man datoriserade, och jag blev mattare och mattare av allas direktiv, vilket oftast slutade med att jag gick ifrån och lät familjen göra grovjobbet åt mig.
Idag kallade jag bara in morfar/farfar för att be om starthjälp, mina barn är ju utflugna så de kan inte hjälpa mig. Ja, om jag nu inte ringer upp dom.
Men något nytt har kommit in i deras liv de senaste åren och det är barnbarnen, så nu går det inte att ringa om bagateller!
Då får jag först hitta på en anledning att ringa som låter mer vuxet än att pipa om it-tekniken.
Men ta det nu lugnt farmor/mormor eller som jag kallar mig; marmor -andas in -det gick ju vägen så här långt att skaaaaapa en blogg. Halleluja!
Tog mig ett skumbad.
Snart kommer mitt andrafödda barnbarn på helgmiddag. Hon är fem månader nu och ler så vackert när hon ser mig. Jag känner värme genomströmma mig av detta leende och får för mig att det är just mot mig hon strålar på detta vis. Att jag är speciell för henne. Jag mormor.
Fast när vi är ute och fikar min dotter, dotterdotter och jag så märker jag att barnbarnet även ler mot människor vid andra bord. Så det är alltså inte bara jag som bemöts med detta femmånaderssolskensleende.
Nu ska jag gå och duka bordet, ställa fram barnstolen, hitta barnmugg och barntallrik, lägga filt på golvet och handduk ovanpå, (är det något jag glömt?) javisst, en handduk på sängen att byta blöjor på.
Nu kommer jag inte på mer, så då är det bara att vänta in lilla familjen.